Auvivum

Stilla i rörelse, rörelse i stillhet, Hon är Auvivum, Sunniwas lejonherdinna. Som vandrade innan allt kom till, hon som vårdar och fyller tingen med liv. Dansar med sylferna, runt i de skogar du besöker eller på taket i huset du bor i. Roten ur orden som bildar hennes namn är Au för guld ur det periodiska systemet, Vivum för livet.

Hon ÄR livet, fyller det för oss med toner, lyfter sig i vinden, fäller sin flöjt mot Norr, vi hör hennes sus, vi ser hennes lek med löv och snö som virvlar. Vi känner henne i den milda brisen eller överrumplas av kastvindar ur stormande skyar. Hennes dofter om våren, åh hennes ljuva kyssar av blomster, vi älskar allt hon omfamnar oss med. Hon får träden att tala och fåglarna sjunga. Hennes röst porlar i bäckarna och det är glädje ni hör då åskan mullrar.

De nyfödda ser henne ännu och hon vakar över dem, alla de små. Du är en av hennes förlängningar av skönhet, ty de som bär fram toner, skapar i samklang, Ja din röst mynnar ur hennes eviga register. När de yngsta jollrar och skrattar med storögd lycka, då är hon där. Jag har vandrat i hennes rike och minns henne nu…

En solgåva syster till Dehene, hon manifesterar allt av godo omkring oss. Jag fått ynnesten ge henne form så att du ge henne toner, igen… Hon längtar efter att åter bli hörd.

Denna skulptur är just den som fyllt mig med gränslös lidelse och vördnad för liv.  Att skapa henne var underbart, Hennes flöjt spelar i mitt inre och jag saknar henne så, önskar jag vore ett barn igen.