Mergem

”O´skaparkristall finn mig, hämta mig åter hem, svep mig i kärlek.
Jag har enbart själv skapat mina spöken, blott jag själv kan förinta dem.
Inte söker jag skuld och synd, viljan till helighet aktar jag mig för. I min ensamma kamp försöker jag förstå vem som stulit mitt liv och min tid”

Dessa ord yttrades av Mergem i fågenskap, son till Besed, bror till Nigem. Medusas avkomma, förpassad till ett liv på havets botten. Mergem längtade efter ett liv under solen och slog följe med lavan ur en vulkan som öppnat sig på havets botten. Den vertikala resan uppåt stannande under Älvdalens rika berg. Likt Hades strömmande Styx förde den heta massan Mergem till att vila i evighet. Vaken men fängslad och längtan efter ljus förde stjärnornas signatur och månens gravyr till Mergem. Som genom sin önskan blev fri och nu återfödd i praktfull Porfyr.